rallymusen

Rallymusen går i graven och tackar för tre fina år i Karlstad.

Idag bjuds det på....

...överkokta korvar, som legat framme ett dygn.

/murten

Nu har det gått några dagar sen jag gjorde slut med Marcelo och nu har hämndaktionerna börjat hagla tätt. Häromdagen käkade han skrattandes upp min nyköpta lyx-rödbetssallad, och idag var det dags för nya hyss. Eftersom pengarna i min matpengakista är slut sen ett tag tillåts jag inte längre äta ute på restaurang, vilket idag tvingade mig att laga mat själv. Spaghetti med köttfärssås fick det bli. Eftersom det var ett tag sen jag lagade mat, kände jag faktiskt en liten glädje och nästan fnittrighet över att återigen få se grytorna puttra i köket.

Men som ni vet så finns det inget gott som inte har något ont med sig. När jag skulle slänga fram mitt nyköpta paket Barilla satte jag all fnittrighet i halsen. Marcelo den jäveln hade snittat ett hål i Barillapaketet, och alla spaghettistrån dansade omkring på vårt inte så dammsugda golv.

Här följer en bild på när jag spelar ett parti plockepinn. Det är jag mot min ångest. Ångesten vann.





/murten

Efter en helg i konsumtionens tecken med borttappade bankomatkort och andra icke vinst-drivande sysslor som centrala händelser, var det återigen dags att vandra in i de vardagliga ångestrutinerna. Efter en kort visit i kylskåpet insåg Marcelo att han behövde lite bröd, mjölk, pålägg och annat smått och gott, bara för att överleva tills pengarna för hans sålda fonder skulle hitta vägen till kontot. Väl på Hemköp öste han ner alla möjliga produkter i korgen. Dessutom lokaliserade han ett osannolikt bra pris på oxfilé. 99 kr/styck, och då snackar vi inte någon fjuttig bit, utan typ ett halvt djur per bit. Väl i kassan slängde han upp alla varor på bandet och när det enorma djur-stycket åkte förbi kassan stod det att den kostade 267 spänn! 267 spänn var cirka 50 spänn mer än vad Marcelo hade i sin pengapung. Marcelo kliade sig i huvet på ett sätt som bara han kan, och tog med kassörskan till 99 kr-skylten. Mycket riktigt, köttbiten kostade inte 129 som kassörskan menade utan 99. 99 kr per kilo. Ajdå Marcelo. Det är här någonstans historien tar en ny skön vändning. Istället för att lämna tillbaka köttstycket prioriterar han bort basvarorna i korgen, med motiveringen: "det är fortfarande jävligt billigt". Väl hemma stod han där med sin filé. Och ett paket mjölk. Det såg ut så här:

/murten

I helgen var jag och Marcelo i Uppsala för att spruta ner varandra med skumpa och dubbelveva till sköna househits från tidigt 2000-tal. Men nog om det, och vidare till kärnan i min spännande berättelse. När vi åkte tåg stötte jag på ett problem som titt som tätt återkommer vid sysslor som tågåkning och biotittning, nämligen uppdelning av armstöd. Som alla vet finns det bara ett armstöd mellan sätena. Detta är helt orimligt. Vem har rätt till armstödet? För jag kan inte tänka mig att det man ska behöva dela det? Vem har så smala armar? Inte min resekamrat Marcelo i alla fall. Nej nej, där ska jag behöva dela pyttestödet med en hårig pizzabagar-stock som gör enkla 20 repetitioner med 100 kilo i handledscurl en dålig dag. För att ens få se en skymt av armstödet måste man vänta tills mannen med jättearmarna har somnat så man med all sin kraft kan peta ner armen i knät. Och när detta väl har skett visar det sig att man ska hoppa av och byta från tåg till buss. I Örebro. En timmes väntan i Örebro betyder att man måste bege sig till vänthallen, vilket denna gången betydde att man tvingades se en uteliggare skita på den offentliga toan med öppen dörr. Men den historien tar vi nån annan gång.


/murten

Idag var det återigen dags för lite rådgivning. Denna gång fick jag inspiration till detta inlägg när vi var och handlade lövbiff på Hemköp, världens kanske mest tragiska arbetsplats. Stället där kassörskorna alltid verkar ha en dålig dag. Därför tänkte jag betygsätta kassörskorna utifrån en femgradig skala.

Först ut har vi tanten med mörkbrun pagefrisyr och glasögon. Hon är enligt mig den kassörska som ser ut att vara mest trött på sitt jobb, alternativt liv. Dock går åsikterna hos mina bloggvänner isär angående detta, eftersom det finns ett knippe kandidater till denna titel, men jag menar att hon ger ett kroniskt bekymrat uttryck. Ett plus dock för att hon alltid gör sitt jobb, och har man tur så kan man lyckas få ett verbalt utbyte i form av: "på summan?" eller "kvitto?", vilket alltid är trevligt. ++

Sen har vi den storrökande skånskan med mönstrade glasögon. Den klart otrevligaste av kassörskorna. Hon känns dessutom lite av den informella ledaren i kassörske-kåren, och som enligt Jens en gång skällde ut grå-Monika framför alla kunder, och påstå att hon inte letat tillräckligt noga efter fläskfilé på lagret. Hon verkar dock ha mest energi av kassörskorna, vilket tyvärr sällan är till hennes fördel. +

Näst på tur har vi den gamla tanten med grått hår, som vi tror går under namnet Monika. Varje gång jag hamnar i hennes kassa tänker jag på hur hennes skröpliga armar ser ut att ha föråldrats snabbare än resten av kroppen, som om hon satte sig på kassastolen i unga tonår och lotsat fram varor sen dess. Hon är i särklass den söligaste av kassörskorna, och dessutom väldigt fumlig med småmynt och pantkvitton, vilket kan ta tid. Dessutom försöker hon på ett patetiskt sätt verka sådär fake-trevlig, vilket jag som daglig lövbiffhandlare snabbt genomskådade. Hon får dock ett extra sympatiplus för hennes slitna arbetarklassarmar. ++

Sist ut har vi den yngre killen som de antagligen rekryterat för att, så att säga, få in lite nytt blod i företaget. Detta verkar han själv vara väldigt medveten om och försöker därför ge ett ungdomligt och frejdigt intryck bakom kassaapparaten, vilket såklart är irriterande. Han ser antagligen sig själv göra sig ett namn inom Hemköp-koncernen i förhoppning om att kunna bli befordrad till charken eller nåt. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag har ganska svårt för honom. +

/murten

Alla har vi någon gång mötts av en arg lapp som beskrivit missnöjet med någon persons tillvaro.
Klassiker som "Din mamma jobbar inte här" och "ta bort luddet ur torktumlaren era äckel"  är lappar som dem flesta stött på.

Efter en skön facebooktur stötte jag på en ganska skön länk som jag vill passa på att dela med mig av. Här måste jag även ge en tribute till Jon Petersson som delade med sig av länken, man är ju inte den som är den.

http://www.argalappen.se/lasarnas-favoriter/


Vid pennan / Marcelo

P.S "Will it break" del 2  kommer upp i dagarna..

Idag lyckades jag (fråga mig inte hur), övertala den lilla vildvittran Linda Olausson att följa med mig och Hampus och se mina vänner i dödsmetallbandet Marionette spela nästa fredag. Visserligen är jag i i utbyte tvungen att följa med och se Darin sjunga live på en bilfirma imorgon, men jag anser mig ha gjort en mycket bra deal.

För att se storheten i min bragd kan jag ge en kort beskrivning av vittran Linda:

Lindas favoritfärg är rosa. Linda är rädd för hundar. Linda har förmodligen aldrig gått mot röd gubbe. Linda slösade flera hundra på att rösta i melodifestivalen.

Linda vet inte vad hon gett sig in på.


/murten

Helgen är snart här, och vad passar bättre än lite konsumentrådgivning?

Idag tänkte jag hjälpa er stackars konsumenter i den kluriga toalettpappersdjungeln. Efter snart två år på Fredsgatan har man testat en å annan rulle, och idag ska jag ge er svar på vilket märke som passar bäst för ändamålet!

Testet kommer innefatta fem olika märken och jag kommer ge betyg utifrån en 5 gradig skala.

Först ut har vi Lambi.

Lambi övertygar lätt konsumenten med sin sinnrika förpackning. Lammet på bilden får allt att verka så mjukt och behagligt. Mjukt är det då definitivt. Det är också här det faller. Pappret är så mjukt att det liksom blir ett med handen. Har man otur så kan det mjuka arket gå sönder utan att man märker, vilket kan få förödande konsekvenser ur ett hygieniskt perspektiv. Det står till och med "now even softer" på förpackningen. Det kan ju inte vara bra. Betyg: ++

Näst på tur står Euroshopper.

Euroshoppers toapapper är precis som en Euroshopper-produkt ska vara. Bedrövligt. Pappret är så svagt rullat på rullen att man är osäker på om det redan är använt eller ej. Dessutom är pappret inte mycket att ha då det är väldigt poröst, vilket aldrig kan vara en positiv egenskap. En rulle håller dessutom inte mer än kanske tre besök, vilket såklart är ett underbetyg. Dock det billigaste pappret i testet. Betyg: +

Tredje deltagaren är Serla.

Serlas toalettpapper är, till skillnad från alla de andra rullarna, ett prisvärt papper. Papperskvaliten är utomordentlig och pappret är dessutom hårt rullat kring rullen. Därför känns det som om rullen aldrig tar slut. Håller absolut längst, vilket också priset skvallrar om. Det enda minuset är den otäcka gnagaren på paketet. Ett lamm kan jag förstå, men en gnagare? Hur som helst är Serlas papper av absoluta toppklass. Det är roligt att torka sig igen! Betyg: +++++

Näst sista pappret är Hemköps egna papper.

Hemköps papper är ganska intetsägande, precis som mannen på bilden. Lagom bra men inget som sticker ut. Tyvärr glider arken lätt av från toarullshållaren vilket skapar frustration då man till slut sitter där med en massa pappersstumpar i näven. Dessutom glider arken lätt isär. Betyg +++

Sist ut är Lambi limited edition

Detta papper har jag inte provat, bara sett på film. Men det bör vara som Lambis vanliga papper, fast med en lite hårdare image, vilket såklart kan locka en del tuffingar såsom HA-medlemmar och raggare. Betyg: +++

/murten