Val Borg
I helgen var jag och Marcelo i Uppsala för att spruta ner varandra med skumpa och dubbelveva till sköna househits från tidigt 2000-tal. Men nog om det, och vidare till kärnan i min spännande berättelse. När vi åkte tåg stötte jag på ett problem som titt som tätt återkommer vid sysslor som tågåkning och biotittning, nämligen uppdelning av armstöd. Som alla vet finns det bara ett armstöd mellan sätena. Detta är helt orimligt. Vem har rätt till armstödet? För jag kan inte tänka mig att det man ska behöva dela det? Vem har så smala armar? Inte min resekamrat Marcelo i alla fall. Nej nej, där ska jag behöva dela pyttestödet med en hårig pizzabagar-stock som gör enkla 20 repetitioner med 100 kilo i handledscurl en dålig dag. För att ens få se en skymt av armstödet måste man vänta tills mannen med jättearmarna har somnat så man med all sin kraft kan peta ner armen i knät. Och när detta väl har skett visar det sig att man ska hoppa av och byta från tåg till buss. I Örebro. En timmes väntan i Örebro betyder att man måste bege sig till vänthallen, vilket denna gången betydde att man tvingades se en uteliggare skita på den offentliga toan med öppen dörr. Men den historien tar vi nån annan gång.
/murten
