rallymusen

Idag började den mystiska bloggaren med ett nytt extrajobb, nämligen taxichaufför. Introduktionen som den nya medarbetaren (jag) fick skulle få Jan Ch Karlsson att klia sig i skägget, och det är inte ofta den mannen ens petar på sitt skägg. Ett kompendium tas fram där det noga står att chauffören ska ha bälte, vårdad klädsel och ett professionellt förhållningssätt till sina kunder. Jag tar detta på stort allvar tills jag får följa med chauffören som utbildat mig på en rundtur för att helt enkelt "se". Chauffören har inget bälte, hans kroppsarom luktar lika äckligt som Marcelos armhålor, Murten skulle beskrivas som en modebög jämfört med honom, och han kallar äldre damer för kärringar. I samma sekund som jag såg detta tappade jag all respekt för den där introduktionen. Vad skulle professorn i arbetsvetenskap säga om detta, är det förenligt med hans tankar om hur man får framgång i människans görande i nödvändighetens sfär.

/Den mystiska bloggaren

Enligt myten uppstod denna dag för att fira katolska kyrkans helgon Valentinus nånstans runtomkring 400 talet. Enligt legenden ska fängelsefången Valentin ha helgat sin fångvaktares dotter och återgett henne synen .Tack vare detta blev han därför Sankt Valentinus och ett helgon. Valentin beskrivs enligt böckerna som en stor romantiker och livsälskare och lär ha frälst världen med kärlek och harmoni. I Sverige känner vi inte till sånt skit, här går vi inte på sånt skitsnack utan vi öser på och använder dagen som en skön ursäkt för att få ännu en anledning till att kunna glädjas. Vi tar den heliga Valentin från katolska kyrkan och formar om hans hjärtesymboler till en snopp...... I bästa fall en snopp med ett hjärtformat ollon.

Blommaffärerna säljer, vykorten flödar, samveten renas, och människor äter middag. I andra fall rinner det tårar, vissa känner skamoch andra får ångest över sin ensamhet. Murten skiter i allt detta han pissar på allt och drar istället till Norrköping och bleker tänderna. Under tiden står sankt Valentin högt högt upp på en stor sten någonstans vid Kebnekasie och blickar över världen. Han tar fram sin käpp kliar sig i skägget undrar varför Murten blir så jävla nöjd med sina nyblekta tänder medans lilla Lisa sitter spänd och känner sig alldeles ensam i sin den första lägenheten hon fått inreda i sitt liv.  Var det detta Jag ville få ut undrar Valentin medans murten petar bort en köttbit som fastnat på hans tänder. Nej det var fan inte detta Valentin ville få ut av att han en gång i tiden lät den där fångvaktarens dotter se igen. Valentin ville bara att folk skulle lära sig att älska varandra lite mer, han ville inte att vi skulle trilla i en fälla där stackars Lisa tvingas gråta i sitt lilla rum samtidigt som Murten inte ens visste om dagen. Egentligen ville han bara att Murten skulle ge LIsa en varm kram utan att visa sitt hjärtformade ollon.

/Den mystiska bloggaren

...blev Rallymusen utan pris på "Stora bloggpriset"-galan. Vi var tack vare återkommande inslag med Marcelos "veckans outfit" med och slogs om priset i modekategorin, men någon filur som kallar sig Kenza knyckte det framför näsan på oss. När sen Calle Bildt och inte Rallymusen blev hederspristagare kräktes i alla fall jag lite i munnen.

Trots att Rallymusen inte fick något pris denna gång, insisterade journalisterna på att vår representant på plats, Millton, skulle vara med på bild med alla pristagare.

/murten

Så jag lämnar biljardhallen vid 22:00 tiden, och går den frusna vägen genom TingvallaGymnasiet hem till Karlstads äldsta stadsdel Haga, och slutligen till Maridelsgatan. Jag väntar på att hissen ska komma ner och hör hur porten öppnas bakom mig. I vanliga fall så brukar jag bara kliva in i hissen och låta pensionärerna ta trapporna upp, för helt uppriktigt sagt så orkar jag inte vänta på dem. Men denna gång så valde jag att vänta. Och där stod hon, med sitt kortklippta hår och formpassande kappa. Efter att ha gått in i samma jargong som de sista/senaste gångerna vi mötts så tänkte jag ”det är nu eller aldrig Millton”, när hissen stannade på min slutdestination, så frågade jag tillslut frågan som hade gäckat mig i flera månader. Hon i sin tur tittade varsamt upp, gav mig ett leende och svarade på frågan. Vad hennes namn är? Det tänker jag inte berätta. Men jag kan säga att jag inte blev besviken i alla fall. Jag blev inte besviken …

/Millton

martin sa:

va sägs om kl 20 hos hampus?

Mattias sa:

va sägs om att du suger min kuk?

martin sa:

om du kommer hit så kan jag tänka mig att nafsa lite..

Mattias sa:

nee,kommer jag över så vill jag ha en redig avsugning

martin sa:

okej. kom hit så ska jag djuphalsa den





/murten

Verkar som om bloggen har dött. I alla fall tillfälligt. En beskrivande bild av hur död bloggen varit på sistone finns här nedanför. Min kära växt. Från början såg den bara lite trött och nedstämd ut. Och trots att jag sett till att den med jämna mellanrum fått rikligt med vatten och solljus har den nu tappat all form av livsgnista, vilket är tråkigt med tanke på att jag skött den som om den vore mitt barn. Den har börjat lukta illa också. Jag har den senaste veckan försökt spåra upp källan till den smärtsamt vidriga lukten, i hopp om att hitta en svettig gammal träningsstrumpa eller nåt, men nu insett att det är min växt som helt har gett upp, och nu fått för sig att fläkta ut växt-kadaver-lukt i hela rummet. Undrar om det på något sätt går att återuppliva den? Jag menar, några av bladen har ju kvar lite färg.

Något som absolut inte borde gå att återuppliva är Marcelos växt. Fattar inte hur han har lyckats få den så hängig. Den måste ha levt ett hårt liv, helt klart. Om inte annat så skvallrar kapsylen i krukan om det:




/murten

Marcelos frekventa bloggande stressar mig, så jag får väl krysta fram ett hemma-hos-reportage jag med då. Här kommer en liten synopsis om vad som hände idag:

Min far är inte den morgontrötta typen. Där söndagar betyder vila och avkoppling för de flesta, i synnerhet mig, finns inget sådant i hans värld. Och idag var det dags för årets stora far-och-son-händelse. Pigg som en murt hetsade jag upp för att rädda julefriden och hjälpa till med detta spännande event. Ingen av oss tycker väl egentligen att det är speciellt kul. Trodde jag i allafall. Det var fantastiskt att se hur en såpass gammal man kan brinna så mycket för en så meningslös sak som att klä julgranen. En riktig eldsjäl! Hur som helst, den gamle mannen klättrade upp på vinden och skickade ner vår tredelade gran. Efter att ha vecklat ut grenarna, böjt till de som sneat till sig under året på vinden, var det fram med julgranskulorna.

- Jag köpte ett parti överblivna julkulor på mellandagsrean förra året, skrockade den gamle, varpå jag förstod att det som rimligtvis skulle vara över på en kvart, nu övergått till ett dagsprojekt.

Den gamle mannen hade köpt upp ett helt lager med julgranskulor. Några trötta timmar senare hade vår barrande plastgran fått minst en kula på varje liten gren. Det blev hemskt fult. Mycket nöjda var vi dock.

Här kommer lite bilder från händelseförloppet:


Granen, här fortfarande tjusigt nedstoppad i liksäckarna.




Den gamle mannen letar förgäves efter en ledig gren.



Här ställde jag upp alla fina tomtar jag tvingades göra nån gång på högstadiet. Speciellt nöjd är jag med kotten med tomeluva. Även gubben längst till vänster är väldigt skickligt gjord. Jag blir tårögd när jag inser hur jag kastat bort min talang som pysselkonstnär.

För att verkligen ta död på all form av julspänning valde de gamla att använda genomskinligt julklappspapper. Innovativt...

Det var det. Murten önskar God Jul.