rallymusen

Så jag lämnar biljardhallen vid 22:00 tiden, och går den frusna vägen genom TingvallaGymnasiet hem till Karlstads äldsta stadsdel Haga, och slutligen till Maridelsgatan. Jag väntar på att hissen ska komma ner och hör hur porten öppnas bakom mig. I vanliga fall så brukar jag bara kliva in i hissen och låta pensionärerna ta trapporna upp, för helt uppriktigt sagt så orkar jag inte vänta på dem. Men denna gång så valde jag att vänta. Och där stod hon, med sitt kortklippta hår och formpassande kappa. Efter att ha gått in i samma jargong som de sista/senaste gångerna vi mötts så tänkte jag ”det är nu eller aldrig Millton”, när hissen stannade på min slutdestination, så frågade jag tillslut frågan som hade gäckat mig i flera månader. Hon i sin tur tittade varsamt upp, gav mig ett leende och svarade på frågan. Vad hennes namn är? Det tänker jag inte berätta. Men jag kan säga att jag inte blev besviken i alla fall. Jag blev inte besviken …

/Millton