rallymusen

Marcelos frekventa bloggande stressar mig, så jag får väl krysta fram ett hemma-hos-reportage jag med då. Här kommer en liten synopsis om vad som hände idag:

Min far är inte den morgontrötta typen. Där söndagar betyder vila och avkoppling för de flesta, i synnerhet mig, finns inget sådant i hans värld. Och idag var det dags för årets stora far-och-son-händelse. Pigg som en murt hetsade jag upp för att rädda julefriden och hjälpa till med detta spännande event. Ingen av oss tycker väl egentligen att det är speciellt kul. Trodde jag i allafall. Det var fantastiskt att se hur en såpass gammal man kan brinna så mycket för en så meningslös sak som att klä julgranen. En riktig eldsjäl! Hur som helst, den gamle mannen klättrade upp på vinden och skickade ner vår tredelade gran. Efter att ha vecklat ut grenarna, böjt till de som sneat till sig under året på vinden, var det fram med julgranskulorna.

- Jag köpte ett parti överblivna julkulor på mellandagsrean förra året, skrockade den gamle, varpå jag förstod att det som rimligtvis skulle vara över på en kvart, nu övergått till ett dagsprojekt.

Den gamle mannen hade köpt upp ett helt lager med julgranskulor. Några trötta timmar senare hade vår barrande plastgran fått minst en kula på varje liten gren. Det blev hemskt fult. Mycket nöjda var vi dock.

Här kommer lite bilder från händelseförloppet:


Granen, här fortfarande tjusigt nedstoppad i liksäckarna.




Den gamle mannen letar förgäves efter en ledig gren.



Här ställde jag upp alla fina tomtar jag tvingades göra nån gång på högstadiet. Speciellt nöjd är jag med kotten med tomeluva. Även gubben längst till vänster är väldigt skickligt gjord. Jag blir tårögd när jag inser hur jag kastat bort min talang som pysselkonstnär.

För att verkligen ta död på all form av julspänning valde de gamla att använda genomskinligt julklappspapper. Innovativt...

Det var det. Murten önskar God Jul.