rallymusen

Tuva Novotny. Varför?



Därför

Idag hade vi en diskussions angående den o så populära svininfluensan och följderna av att vaccinera sig.

Idag var det dags o ta ut stygnen från operationen, vilket innebär att mottagningen Gripen tar 150kr för att någon random sjuksköterska ska göra något som Murten med en korköppnare och potatisskalare kan göra minst lika bra..

Varje morgon jag vaknar möts jag av en kamp mot ångesten. Ångest som bottnar i huruvida Marcelo har kommit längre än vad jag har i morgonritualerna. Ritualer, som på grund av konsekvent återkommande luckor i pelikanprogrammets schema varvat med allmän slöhet, numer bör klassas som lunchritualer. Häromdagen vaknade jag vid elvatiden. Det var tyst i lägenheten. Eftersom jag inte riktigt fått de tolv timmar sömn som en vuxen människa i regel behöver, var jag fortfarande mycket trött, på gränsen till yr. Eftersom tystnaden talade för att Marcelo inte hunnit längre än jag i lunchritualen, valde jag att ligga kvar i bingen, slå på tv:n och invänta "Våra värsta år", som förövrigt är det värsta jag vet. Dock är programmet utmärkt att ha på i bakgrunden när man vill somna om. Att vakna klockan elva och sedan somna om, för att sedan vakna upp klockan halv två, är en upplevelse som jag alldeles för ofta får uppleva. Gränsen mellan att vakna upp i lagom tid och känna sig duktig bara genom att ha vaknat innan lunchtid, till att helt svettig och varm vakna upp av att man är just svettig och varm runt klockan två, är ytterst hårfin. All hurtighet förvandlas till ångest av att man helt plötsligt har möjlighet att gå morgonpromenad till solnedgången. Vilket man visserligen aldrig utnyttjar.

Hur som helst, då jag vid halv två-tiden bestämde mig för att klamra mig upp, i den fortfarande tysta lägenheten, möts jag av ett antal dåliga tecken som visar på att Marcelo hunnit längre än jag. Jag öppnar dörren från mitt rum och kliver ut i en tänd hall. Ett mycket dåligt tecken. Jag sneglar bort mot Marcelos dörr, som är lite på glänt. Ett extremt dåligt tecken. Jag kommer ut i vardagsummet, och hittar en påklädd Marcelo liggandes i soffan, så där efter-maten-trött som bara han kan vara. Ytterligare ett värdelöst tecken. Jag blir irriterad. Men det är inte slut där. Jag ska laga gröt i vår gröt-kastrull. Den ligger inte i skåpet. Den ligger i diskstället, lätt fuktig. Ett jävligt dåligt tecken. Den jäveln har lagat gröt och till och med hunnit diska kastrulljäveln så att den är redo att användas igen. Jag lagar min gröt, sätter mig i fåtöljen och flyttar undan en....... TOM ROFFES-KARTONG. Marcelo-äcklet har bevisligen ljudlöst tassat omkring med sina 90 pannor sedan klockan åtta, klätt på sig kläder, lagat frukost, diskat, chillat, knatat till Roffes, ätit roffes och lämnat alla dessa spår. Allt för att sen ligga gästabudstrött i soffan och se på när jag trampar på dessa ångestframkallande minor. Fan.

/murten

Tog tåget till Stockholm för att spendera några dagar med min underbara syster och hennes likväl underbara man. Tursamt nog så ringde Jens och föreslog att vi skulle ta en liten promenad runt Stockholm, och det ska ni veta att när Jens ringer och föreslår en promenad så tackar man inte nej. Så där gick vi, med utgångspunkt från syrrans salong på Söder tvärs igenom Stockholm. På vår promenad började vi se affischer gällande Salvador Dali utställningen på Moderna Museet, vilket konstigt nog är både min och Jens absoluta favorit konstnär alla kategorier utöver Max Ernst och Dorothea Tanning. Så vi bestämde oss för att gå och se den mytomspunna mannens verk, och vi blev verkligen inte besvikna. Väl där bestämde vi också oss för att leka en liten lek, som vi kom att kalla ”Hitta Jens på Moderna Museet”. Så varsågod, försök att hitta Jens på fotona som följer, vinnaren får en rykande varm körsbärspaj signerat Rallymusen grabbarna. Lycka Till / Millton …

 

Det bästa barnprogrammet genom tiderna..

Gokväll.

Bloggen har inte varit överdrivet aktiv de senaste dagarna vilket inte kan ursäktas på något vis. Nu har det däremot återigen blivit dags att förgylla er vardag med med allt som händer i våra spännande liv. I lördags var vi bjudna på födelsedagsfest hos GreenDiamondEyes som fyllde 21. Vi bestämde oss därför för att göra en tårta till hennes ära. Här kommer en film i två delar som visar hur konstruerandet av vår gräddtårta gick till. Dessutom får ni bland annat höra om Milltons tidigare liv som bagare, se prov på Murtens eminenta färdigheter med drottningssylten och så försöker vi reda ut varför Marcelo egentligen har grädde på sitt rum. Ni får, kort och gott, smaka lite på det liv vi lever.







Återigen, stort grattis Joanna och tack för att vi fick komma och se er äta upp vår fina tårta!

/murten

Idag känner jag att det nog är på sin plats med en hyllning till en man som vågar följa sina drömmar och inte väljer att gå den väg som alltid förväntas av honom. Det är nu 1 år sedan Joaquin Phoenix chockade världen med att helt plötsligt i en intervju säga att han lägger ner skådiskarriären för att satsa på en annan karriär istället

Tja tja bloggen!

Idag är det måndag. Och i min värld betyder måndag operationsdags. Det var dags för Marcelo att hamna under kniven. Köttbulan som han odlat fram på ryggen skulle nu bli ett minne blott. Operationen, som finns i en förkortad version här nedanför, tog cirka 5 ½ timma, och ansågs av läkaren vara ett mycket komplicerat ingrepp. Marcelo förstår nu varför han hans vikt på senare tid ökat och legat på stabeeila 88 kg. Detta eftersom köttbulan var ansvarig för cirka fyra av dessa.

Fram med popcorn-påsen och kryp upp i soffan. Här kommer höjdpunkterna från ingreppet...







Och så här blev det slutgiltiga resultatet. Stygn till vänster, fyra kilo utskuren köttbula till höger:



Avslutningsvis så kan berättas att Marcelo fem minuter efter operationen, gick till gymmet och pumpade hårt. Så hårt att stygnen troligtvis gick upp och förstörde hela rasket. Men men, det tar vi en annan gång...


/murten

För att .......



Därför ....

I den spännande "jag-vägrar-att-tömma-soppåsen-och-istället-stapla-skräp-till-en-skyskrapa"-tävlingen, där den person med starkast ovilja att traska ner till miljöförrådet i källaren har en stor fördel, gick idag Marcelo vinnande ur den första bataljen. Marcelo flydde fältet till Västerås, varpå en nyvaken Murt skulle slänga en utgående Creme Fraiche i soporna. Där möttes jag av ett meterhögt precisionsbygge signerat Marcelo. Dessutom med meddelandet; "HAHAHA FETT ÄGD!" placerat som kronan på verket.




Nu ska jag tröstsupa upp en låda "tre apor"-vin som någon har glömt här på Fredsgatan.

/murten

Hej, det är ju inte så ofta jag skriver här nuförtiden. Det är svårt för mig att hitta den där rätta inspirationen när man sitter här i Stockholm utan sina kära bloggvänner och kollegor. När man dessutom läser deras strålande inlägg så är det inte för inte man känner ett visst minervärdighetskomplex.

Hursomhelst så har jag via mina källor fått reda på att mina gamla roomies på fredsgatan har fått en ny minderårig roomie. Jag vet också att många av våra tusentals läsare inte ännu har fyllt 18. Därför tänkte jag passa på att varna er alla för alkoholens skadliga effekter genom att visa upp de här två bilderna av mig. Den första bilden togs på kvällen när jag är glad full och på väg ut, till dagens ära tillochmed iklädd kavaj. Den andra bilden visar hur jag såg ut kl 09.30 dagen efter. Så kids ta den här varningen på allvar.


Notera de svullna röda ögonen, den ledsna minen och håret som står åt alla håll. Självklart tycker jag inte att det är kul att visa upp den här sidan av mig själv. Men vad gör man inte för kidsen.

Just det. Andra saker jag vill varna för är också hårdrock, tv-spel, Internet, kolla för mycket på tv, det finns så mycket mer. Men det är ett annat inlägg. En annan dag.

Jens

för att få unika besökare på sina bloggar. Nedan följer ett foto ur äcklet Calle Schulmans blogg ...



Framröstat av Sverige till "Årets bästa manliga blogg", jotack !
foto Courtesy av Schulmania.blogspot.com

I följande klipp:

Krillebooi 278 061 visningar på YouTube

+

Millton           Rallymusens egna lilla booi





/murten

Efter mitt första Köttbula-inlägg http://rallymusen.blogg.se/2009/september/kottbulan.html så fick jag rådet av Milltons syster att kolla upp denna utväxt.

Ett av de coolaste banden någonsin, med en av de fetaste låtarna någonsin ...

Foki - Vinnaren av årets blogg ...



Murten - Rallymusens egna stjärna ...



Likheten är slående ... /Millton ...

Idag tog jag emot ett mail från en utav mina kärra brottarkollegor Jonas Westling, som för övrigt är en utav skribenterna för www.brottarbloggen.bloggspace.se. Han hade med mycket kärlek klippt ihop en film som jag bara är tvungen att dela med mig utav.

Marcelo har skaffat en Iphone. Marcelo leker väldigt mycket och respektlöst med sin Iphone framför mina ögon. Det blöder i mina ögon när jag tvingas se honom sitta där i soffan och fnittra till över en ny fräck 14 kronors-application som landat i hans lekdon. Jag själv har ett privatkonto-saldo som inte riktigt stämmer överens med prislappen på en Iphone. Därför funderar jag på att i ren protest använda börja använda min allra första införskaffade mobiltelefon; en Siemens S3. Visserligen var det inte jag som köpte den, utan jag ärvde den från min kära mor som i sin tur köpte den någon gång på 1800-talet.

Här nedan följer lite information om telefonen och en bild, dock i förminskad skala. Det finns en del ursmarta, finurliga finesser i telefonen, som inte står med i specifikationen. När man tecknar ett nytt abonnemang hos en tele-operatör får man ju ett litet SIM-kort, som man får "ploppa" ut ur ett större kort. Finessen med Siemens S3 är att man sätter i hela det stora kortet i telefonen, så man slipper det tidskrävande ploppningsförfarandet. En annan skön finess är att det inte är möjligt att skicka ångestladdade SMS på fyllan. Faktum är att man faktiskt inte kan skicka SMS överhuvudtaget. Däremot kan man ta emot. Mycket käckt!



För att verkligen nå ut med min protest mot Marcelos materialistiska agerande, tänker jag dessutom köpa en fräck bältesväska till telefonen, så att den blir en del av min outfit. Då slipper man leta i fickan efter telefonen. Faktum är att det är väldigt svårt att krångla fram Siemens S3 ur fickan när/om man väl fått ner den. Jag kan verkligen rekommendera denna telefon. Snygg, prisvärd och hållbar. Och dessutom ligger den bra i händerna!

/murten