rallymusen

Varje morgon jag vaknar möts jag av en kamp mot ångesten. Ångest som bottnar i huruvida Marcelo har kommit längre än vad jag har i morgonritualerna. Ritualer, som på grund av konsekvent återkommande luckor i pelikanprogrammets schema varvat med allmän slöhet, numer bör klassas som lunchritualer. Häromdagen vaknade jag vid elvatiden. Det var tyst i lägenheten. Eftersom jag inte riktigt fått de tolv timmar sömn som en vuxen människa i regel behöver, var jag fortfarande mycket trött, på gränsen till yr. Eftersom tystnaden talade för att Marcelo inte hunnit längre än jag i lunchritualen, valde jag att ligga kvar i bingen, slå på tv:n och invänta "Våra värsta år", som förövrigt är det värsta jag vet. Dock är programmet utmärkt att ha på i bakgrunden när man vill somna om. Att vakna klockan elva och sedan somna om, för att sedan vakna upp klockan halv två, är en upplevelse som jag alldeles för ofta får uppleva. Gränsen mellan att vakna upp i lagom tid och känna sig duktig bara genom att ha vaknat innan lunchtid, till att helt svettig och varm vakna upp av att man är just svettig och varm runt klockan två, är ytterst hårfin. All hurtighet förvandlas till ångest av att man helt plötsligt har möjlighet att gå morgonpromenad till solnedgången. Vilket man visserligen aldrig utnyttjar.

Hur som helst, då jag vid halv två-tiden bestämde mig för att klamra mig upp, i den fortfarande tysta lägenheten, möts jag av ett antal dåliga tecken som visar på att Marcelo hunnit längre än jag. Jag öppnar dörren från mitt rum och kliver ut i en tänd hall. Ett mycket dåligt tecken. Jag sneglar bort mot Marcelos dörr, som är lite på glänt. Ett extremt dåligt tecken. Jag kommer ut i vardagsummet, och hittar en påklädd Marcelo liggandes i soffan, så där efter-maten-trött som bara han kan vara. Ytterligare ett värdelöst tecken. Jag blir irriterad. Men det är inte slut där. Jag ska laga gröt i vår gröt-kastrull. Den ligger inte i skåpet. Den ligger i diskstället, lätt fuktig. Ett jävligt dåligt tecken. Den jäveln har lagat gröt och till och med hunnit diska kastrulljäveln så att den är redo att användas igen. Jag lagar min gröt, sätter mig i fåtöljen och flyttar undan en....... TOM ROFFES-KARTONG. Marcelo-äcklet har bevisligen ljudlöst tassat omkring med sina 90 pannor sedan klockan åtta, klätt på sig kläder, lagat frukost, diskat, chillat, knatat till Roffes, ätit roffes och lämnat alla dessa spår. Allt för att sen ligga gästabudstrött i soffan och se på när jag trampar på dessa ångestframkallande minor. Fan.

/murten