rallymusen

Jens mötte min blick vid slutet av korridoren, hans ögon tindrade av obehag när han levererade de dåliga nyheterna. ”jag förlorade Millton, jag förlorade”. Han pratade om den numera mytomspunna vatten-tävlingen som ni kära läsare ansåg att jens inte hade vunnit. Jag gav honom en kram och viskade dovt i hans öra ”jens, innan denna dag är över så ska du få din revansch mot både Marcelo och Murten, detta lovar jag, om jag så ska dö på kuppen”.

Vi satt kvar ett tag till alldeles tysta, innan jag plockade upp telefonen och ringde Marcelo och föreslog att vi skulle köra ytterligare en lagtävling med tre delmoment. Där deltävlingarna skulle vara Biljard, Bowling och en sista tävling som skulle komma att ta plats, förutsatt att ställningen var lika efter de två första grenarna.

Stämningen var krystad och stundtals irriterad när vi sen mötte upp killarna i biljardhallen. Jens frustration över den förlorade tävlingen gjorde så att jag började tvivla på min ständiga vapendragares mentala stabilitet. Marcelo och Murten vars lag heter Team Krazy legs, var kaxigare än någonsin innan biljardmatchen började. Men precis som Sly Stallone i Rocky IV så vaknade Jens till liv och började producerade den finaste biljard som jag någonsin har sett av en novis. Det var som om kön var en förlängning av hans kropp och att bollarna hade ögon. Mina damer och herrar det var så vackert att den finaste poesin inte kan beskriva det spel som Jensa producerade, jag kan ärligt talat bara erkänna att jag är glad över att varit där och sett det i all sin prakt, annars hade jag nog inte trott det. När dammet hade lagt sig och den sista 9:an hade rullat ner i hålet, så hade Team Black Pines vunnit matchen med hela 8-2. Promenaden till Nöjesfabriken var fylld av hat och bitterhet, Team Black Pines kunde nu känna lukten av nervositet och förlägenhet hos Team Krazy Legs.

När sen Bowlingen startade så var det som Jens kom i någon form av trans återigen. Det var nästan som om han hade vuxit upp i ett hem med privata Bowlingsbanor, för den Bowlingen som han producerade kunde endast liknas vid en person som har gått i någon form av Bowlingcollege. Det var så pass bländande att personerna vid banorna bredvid struntade att Bowla sina egna rutor och kom över för att se vem killen var med den blonda kalufsen och de vackra stegen. Jag svär att jag tyckte att en kvinna från publiken sa följande ord till sin väninna, ”den där söta pojken får min vagina att bli fuktig”. Men jens tog det mot ro och bowlade hem vinsten. Han är min vän, min hjälte och en person som man inte kan låta bli att se upp till. Han är Jens helt enkelt.

Det var historien om dagen då Team Black Pines slutade ta skit och började representera!

Ha en trevlig helg nu kära läsare och glöm inte att tänka på Jens nästa gång ni har sex, det kommer jag garanterat att göra. /Millton