rallymusen

I Karlstad så finns det en gammal tant med en konstig puckelrygg. Nu vet jag vad ni tänker. ”Hörru Millton, är inte alla puckelryggar konstiga?" Mitt svar är, ”Jo, visst är det så. Men vissa pucklar är konstigare än andra”. I alla fall, så finns det i Karlstad alltså en liten gumma som brukar gå omkring i stan med en stor puckel på ryggen. Men hon är så galet gullig så man bryr sig knappt om puckeln. Idag gick hon förbi mig vid ett övergångsställe, och jag kollade på henne och sa ”Hej Hej”. Hon i sin tur försökte att räta på nacken, något som jag kan tänka mig är svårt att göra när man har en puckel på ryggen som trycker på nacken. Hon kom upp till min bröstkorg ungefär innan hon sa ”Hej unge man”, med kanske världens största leende. En annan sak med henne är att hon alltid ler. Jag vet inte varför, men hon ler alltid, konstant, hela tiden. Om hon kan vara så glad trots sin puckliga rygg. Vad säger det om de människor som alltid klagar, konstant, hela tiden? Jag blir alltid lika glad av träffa puckeltanten, och nästa gång jag ser henne så ska jag berätta det för henne. Hon sätter saker o ting i perspektiv. Jag älskar dig puckeldamen !... Jag älskar dig så …

/Millton