rallymusen

Igår åkte Murten tåg. Från Göteborg till Karlstad. Murten tyckte inte det var värt att betala 40 spänn för att säkra en sittplats på tåget, varpå Murten fick svettas ihop med de andra snåljåparna i obokad vagn nummer 13. Med tanke på att det var måndag kväll var tåget orimligt överfullt. Tidsoptimist Murten klev på tåget ungefär två minuter innan det skulle lämna stationen, vilket resulterade i att Murten fick en av tågets sämre platser. Eftersom fönsterplatserna redan var oerhört upptagna, fick Murten alltså nöja sig med en ytterplats som dessutom var med ryggen mot destinationen. Mitt emot sig hade Murten en kille i ungefär samma ålder som Murten själv, som dessutom snabbt skärmade av de andra i svettvagn 13 genom att titta på film i sin Macbook. Han var mycket välklädd och skulle lätt kunna klassas som ett så kallat modelejon. Då den oförsvarbart stora massan människor tydligen fick för sig att andas slut på den gemensamma luften på tåget redan innan Trollhättan, var hettan i vagn 13 outhärdlig. Murten var tvungen att klä av sig sin stickade tröja och fullfölja resan endast iklädd linne. Den bistra, värmländska vargavintern hade gjort Murten snuvig och lätt kittlig i näsan och hostattackerna var konsekvent återkommande under hela resan. Strax efter att tåget passerat Öxnered, kittlade det till lite extra i Murtens snok, och han kände att nysningen var nära. Murtens första tanke var att dämpa nysningen i ärmen, men då hans linne inte var ett linne med tillhörande ärmar, undvek han att nysa i armen eftersom det vid en nysning direkt på huden skulle riskera att "skvätta" äckligt nys på medmänniskor i tåget. Då tiden för ett fullt rationellt beslut inte var tillräcklig, och den mycket dåliga sittplatsen var väldigt centralt belägen, föll valet på en diskret nysning mellan Murtens egna fötter. Murten böjde sig ner för att avlossa den mycket kraftfulla nysningen och siktade alltså på golvet under hans eget säte. Efter att nysningsprocessen var färdig slog det honom att hans mun på något sätt måste varit felriktad, eftersom han såg hur en grön-gul, kompakt missil vobblade genom luften och lustigt nog landade på den stiligt klädda mannens vita krokodilskinns-skor. Mannen märkte inget. Murten sa heller inget. Ingen i vagn 13 sa något. Murten är fortfarande osäker på om någon i vagnen såg den. Hur som helst så satt den där på dojan resten av resan. Murten tyckte dessutom, då han sneglade till på den vid Kil, att den hade förlorat sin glans och liksom stelnat till och gjort sig stationär på skon. Den får han nog försöka skrapa bort, tänkte Murten.

/murten