rallymusen

 

Ungefär varannan månad ser jag dig, och där står vi tillsammans jag och du och väntar på hissen. Varje gång vi står där och väntar så önskar jag att den aldrig ska komma ner. Att vi ska stå där, bara du och jag tills vi blir trötta. För där är du, med ögon som tindrar som två flaskbottnar som funnit solens strålar i en pool, och jag, jag som försöker att vara rolig men som alltid lyckas säga så konstiga saker till dig, du skrattar artigt och snällt, så snällt.  En vacker dag kanske man skulle våga, skita i allt och fråga vad du heter. Jag vet inte ens vad du heter, men jag kan gissa på att ditt namn beskriver dig perfekt. Jag kan tänka mig att det är något mjukt, väldigt sött och otroligt charmigt. Kanske Emilia? Kanske Maja? Jag vet inte, men en vacker dag så kommer jag att fråga dig, och då hoppas jag på att inte bli alltför besviken.

 

/Millton ...

För ett tag sen fick jag ett tips av en vän (Staffan) om en väldigt bra och intressant sida.

"Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar"

Det var bara en tidsfråga innan någon ur rallymusfamiljen skulle vandra in i Karlstads kanske viktigaste person någonsin.

Marie "Bäckis" Bäckström
Varför? frågar ni?





Därför! menar vi.
Så skynda er med en ansökan till PA programmet, så kanske ni också får en glimt av denna guldklimp.

Som en given fortsättning på temat "för mycket fritid" kommer här en liten videosnutt som jag tillverkade då jag hade ett par timmar över. Eftersom julen snart är här därför också ett juluppehåll, kommer 20 spenderade timmar med Marcelo Isik varje dygn bli utbytt mot noll timmar Marcelo Isik om dygnet.  För att inte omställningen ska bli för stor spelade jag därför in några av hans mest använda fraser, laddade ner ett flertal olika bilder på honom och klippte ihop en liten disco-dänga. Nu kan jag alltså få min nödvändiga dos Isik när jag vill!

Stort tack till Malin S för att ha hittat detta guldkorn /Millton

Såg precis en tv-reklam och kunde inte lista ut om den var seriös eller något slags skämt..

Tuva Novotny. Varför?



Därför

Idag hade vi en diskussions angående den o så populära svininfluensan och följderna av att vaccinera sig.

Idag var det dags o ta ut stygnen från operationen, vilket innebär att mottagningen Gripen tar 150kr för att någon random sjuksköterska ska göra något som Murten med en korköppnare och potatisskalare kan göra minst lika bra..

Varje morgon jag vaknar möts jag av en kamp mot ångesten. Ångest som bottnar i huruvida Marcelo har kommit längre än vad jag har i morgonritualerna. Ritualer, som på grund av konsekvent återkommande luckor i pelikanprogrammets schema varvat med allmän slöhet, numer bör klassas som lunchritualer. Häromdagen vaknade jag vid elvatiden. Det var tyst i lägenheten. Eftersom jag inte riktigt fått de tolv timmar sömn som en vuxen människa i regel behöver, var jag fortfarande mycket trött, på gränsen till yr. Eftersom tystnaden talade för att Marcelo inte hunnit längre än jag i lunchritualen, valde jag att ligga kvar i bingen, slå på tv:n och invänta "Våra värsta år", som förövrigt är det värsta jag vet. Dock är programmet utmärkt att ha på i bakgrunden när man vill somna om. Att vakna klockan elva och sedan somna om, för att sedan vakna upp klockan halv två, är en upplevelse som jag alldeles för ofta får uppleva. Gränsen mellan att vakna upp i lagom tid och känna sig duktig bara genom att ha vaknat innan lunchtid, till att helt svettig och varm vakna upp av att man är just svettig och varm runt klockan två, är ytterst hårfin. All hurtighet förvandlas till ångest av att man helt plötsligt har möjlighet att gå morgonpromenad till solnedgången. Vilket man visserligen aldrig utnyttjar.

Hur som helst, då jag vid halv två-tiden bestämde mig för att klamra mig upp, i den fortfarande tysta lägenheten, möts jag av ett antal dåliga tecken som visar på att Marcelo hunnit längre än jag. Jag öppnar dörren från mitt rum och kliver ut i en tänd hall. Ett mycket dåligt tecken. Jag sneglar bort mot Marcelos dörr, som är lite på glänt. Ett extremt dåligt tecken. Jag kommer ut i vardagsummet, och hittar en påklädd Marcelo liggandes i soffan, så där efter-maten-trött som bara han kan vara. Ytterligare ett värdelöst tecken. Jag blir irriterad. Men det är inte slut där. Jag ska laga gröt i vår gröt-kastrull. Den ligger inte i skåpet. Den ligger i diskstället, lätt fuktig. Ett jävligt dåligt tecken. Den jäveln har lagat gröt och till och med hunnit diska kastrulljäveln så att den är redo att användas igen. Jag lagar min gröt, sätter mig i fåtöljen och flyttar undan en....... TOM ROFFES-KARTONG. Marcelo-äcklet har bevisligen ljudlöst tassat omkring med sina 90 pannor sedan klockan åtta, klätt på sig kläder, lagat frukost, diskat, chillat, knatat till Roffes, ätit roffes och lämnat alla dessa spår. Allt för att sen ligga gästabudstrött i soffan och se på när jag trampar på dessa ångestframkallande minor. Fan.

/murten

Tog tåget till Stockholm för att spendera några dagar med min underbara syster och hennes likväl underbara man. Tursamt nog så ringde Jens och föreslog att vi skulle ta en liten promenad runt Stockholm, och det ska ni veta att när Jens ringer och föreslår en promenad så tackar man inte nej. Så där gick vi, med utgångspunkt från syrrans salong på Söder tvärs igenom Stockholm. På vår promenad började vi se affischer gällande Salvador Dali utställningen på Moderna Museet, vilket konstigt nog är både min och Jens absoluta favorit konstnär alla kategorier utöver Max Ernst och Dorothea Tanning. Så vi bestämde oss för att gå och se den mytomspunna mannens verk, och vi blev verkligen inte besvikna. Väl där bestämde vi också oss för att leka en liten lek, som vi kom att kalla ”Hitta Jens på Moderna Museet”. Så varsågod, försök att hitta Jens på fotona som följer, vinnaren får en rykande varm körsbärspaj signerat Rallymusen grabbarna. Lycka Till / Millton …

 

Det bästa barnprogrammet genom tiderna..

Gokväll.

Bloggen har inte varit överdrivet aktiv de senaste dagarna vilket inte kan ursäktas på något vis. Nu har det däremot återigen blivit dags att förgylla er vardag med med allt som händer i våra spännande liv. I lördags var vi bjudna på födelsedagsfest hos GreenDiamondEyes som fyllde 21. Vi bestämde oss därför för att göra en tårta till hennes ära. Här kommer en film i två delar som visar hur konstruerandet av vår gräddtårta gick till. Dessutom får ni bland annat höra om Milltons tidigare liv som bagare, se prov på Murtens eminenta färdigheter med drottningssylten och så försöker vi reda ut varför Marcelo egentligen har grädde på sitt rum. Ni får, kort och gott, smaka lite på det liv vi lever.







Återigen, stort grattis Joanna och tack för att vi fick komma och se er äta upp vår fina tårta!

/murten

Idag känner jag att det nog är på sin plats med en hyllning till en man som vågar följa sina drömmar och inte väljer att gå den väg som alltid förväntas av honom. Det är nu 1 år sedan Joaquin Phoenix chockade världen med att helt plötsligt i en intervju säga att han lägger ner skådiskarriären för att satsa på en annan karriär istället