Nära slutet
Kvällspromenad
'
Förlåt
Halv åtta hos mig
Idag bjuds det på....
...överkokta korvar, som legat framme ett dygn.
/murten
Dagens prank
Nu har det gått några dagar sen jag gjorde slut med Marcelo och nu har hämndaktionerna börjat hagla tätt. Häromdagen käkade han skrattandes upp min nyköpta lyx-rödbetssallad, och idag var det dags för nya hyss. Eftersom pengarna i min matpengakista är slut sen ett tag tillåts jag inte längre äta ute på restaurang, vilket idag tvingade mig att laga mat själv. Spaghetti med köttfärssås fick det bli. Eftersom det var ett tag sen jag lagade mat, kände jag faktiskt en liten glädje och nästan fnittrighet över att återigen få se grytorna puttra i köket.
Men som ni vet så finns det inget gott som inte har något ont med sig. När jag skulle slänga fram mitt nyköpta paket Barilla satte jag all fnittrighet i halsen. Marcelo den jäveln hade snittat ett hål i Barillapaketet, och alla spaghettistrån dansade omkring på vårt inte så dammsugda golv.
Här följer en bild på när jag spelar ett parti plockepinn. Det är jag mot min ångest. Ångesten vann.
/murten
Murten <3 Marcelo = Falskt
Game
Solen låg på och som vanligt så hoppade jag i poolen för att svalka mig. Helt plötsligt kommer det fram en dam till mig. Samtalet gick till ungefär såhär
Hon: so how old are you?
Kött och mjölk
Efter en helg i konsumtionens tecken med borttappade bankomatkort och andra icke vinst-drivande sysslor som centrala händelser, var det återigen dags att vandra in i de vardagliga ångestrutinerna. Efter en kort visit i kylskåpet insåg Marcelo att han behövde lite bröd, mjölk, pålägg och annat smått och gott, bara för att överleva tills pengarna för hans sålda fonder skulle hitta vägen till kontot. Väl på Hemköp öste han ner alla möjliga produkter i korgen. Dessutom lokaliserade han ett osannolikt bra pris på oxfilé. 99 kr/styck, och då snackar vi inte någon fjuttig bit, utan typ ett halvt djur per bit. Väl i kassan slängde han upp alla varor på bandet och när det enorma djur-stycket åkte förbi kassan stod det att den kostade 267 spänn! 267 spänn var cirka 50 spänn mer än vad Marcelo hade i sin pengapung. Marcelo kliade sig i huvet på ett sätt som bara han kan, och tog med kassörskan till 99 kr-skylten. Mycket riktigt, köttbiten kostade inte 129 som kassörskan menade utan 99. 99 kr per kilo. Ajdå Marcelo. Det är här någonstans historien tar en ny skön vändning. Istället för att lämna tillbaka köttstycket prioriterar han bort basvarorna i korgen, med motiveringen: "det är fortfarande jävligt billigt". Väl hemma stod han där med sin filé. Och ett paket mjölk. Det såg ut så här:
/murten
Val Borg
I helgen var jag och Marcelo i Uppsala för att spruta ner varandra med skumpa och dubbelveva till sköna househits från tidigt 2000-tal. Men nog om det, och vidare till kärnan i min spännande berättelse. När vi åkte tåg stötte jag på ett problem som titt som tätt återkommer vid sysslor som tågåkning och biotittning, nämligen uppdelning av armstöd. Som alla vet finns det bara ett armstöd mellan sätena. Detta är helt orimligt. Vem har rätt till armstödet? För jag kan inte tänka mig att det man ska behöva dela det? Vem har så smala armar? Inte min resekamrat Marcelo i alla fall. Nej nej, där ska jag behöva dela pyttestödet med en hårig pizzabagar-stock som gör enkla 20 repetitioner med 100 kilo i handledscurl en dålig dag. För att ens få se en skymt av armstödet måste man vänta tills mannen med jättearmarna har somnat så man med all sin kraft kan peta ner armen i knät. Och när detta väl har skett visar det sig att man ska hoppa av och byta från tåg till buss. I Örebro. En timmes väntan i Örebro betyder att man måste bege sig till vänthallen, vilket denna gången betydde att man tvingades se en uteliggare skita på den offentliga toan med öppen dörr. Men den historien tar vi nån annan gång.
/murten
